En berättelse om stenhuggaren August Theodor Carlsson från SYA.

Han föddes tillsammans med en tvillingbror 1879 i en liten stuga vid 'Skrukebygatan' i Mjölby. Stugan heter Kärr, ett rum och kök. Köket med jordgolv och taket på stugan var torv.
I detta enda rum föddes de flesta av de åtta barnen. Dessutom fanns en ogift bror till hustrun inneboende.
Föräldrarna var stenarbetare Karl Samuelsson och Kristina, född Finndal. Denne Finndal köpte sedan ett av husen som ligger uppe på berget vid H.V.C.
Karl Samuelsson försörjde sin stora familj med att sätta brotrummor, stensocklar och högg också en del av de häradsstenar som restes och som nu är skyddade och ej får tagas ner.
Av de åtta barnen for fyra till Amerika. En son dog vid 11-årsålder. Av de som blev kvar var Oscar, Herman och Theodor.
Herman startade en rörelse med tillverkning av tröskverk i Vretstorp i Nerike. Oscar och Theodor gick i faderns fotspår och blev stenarbetare. Lärde sig stenhuggeriyrket hos Nelssons stenhuggeri i Linköping.
Vann så på en lottsedel 1000 kronor och beslöt att starta ett stenhuggeri i mjölby omkring 1901.
Oscar, den äldre brodern, var då gift ( med dottern till Mjölbys barnmorska, fru Malm) och ägde ett hus på Sörgårdsgatan. Där bosatte sig också Theodor när han gifte sig med Ada Svensson 1908.
Material inköptes då omkring 1901 och stenhuggeriet startades på det som kallades "bets-vallen". Det är platsen där ICA-hallen är byggd. Det drevs några år men så dog Oscar i den tidens gissel, TBC. Sjukdomen tog också hustrun och en liten son. Endast en liten pojke blev kvar.
Theodor tröttnade då och rörelsen upphörde. Själv blev ha cementarbetare men tillverkade gravvårdar på kvällar och nätter.
Då hade han köpt Sandkullatorp på Kungshöga i Mjölby. 1923 köpte han så Björklund i Sya. Fortsatte som cementarbetare och även sonen Nils som då var 15 - 16 år.
Så småningom återupptogs stenhuggeriyrket här. Först med handverktyg förstås men så småningom köptes maskiner och byggdes verkstad. Förut hade verksamheten försiggått under bar himmel.

Många gravstenar, ramar, grindstolpar blev till vid Sya Stenhuggeri under dessa år. Bland annat några nya stolpar över vallgraven utanför slottet i Vadstena.
År 1952 slutade Theodor Carlsson sina dagar i lunginflammation. Sonen Nils fortsatte till 1965 men fick lov att sluta på grund av sjukdom. Han gick bort 1967 i en hjärnblödning men hans lungor var angripna av stendamm.
En stenhuggeriepok i Sya var över.

Nedtecknat av Ella Carlsson, Maj år 2000.