Falu Grotta även kallad Falu fälla.
Iris och Jan-Eric Unell har gjort en sammanställning av fakta och historia.
FAKTA
Grenadjären Peter Persson föddes 17/2 1775 i Västerlösa, kom till Päpplinge Skattegård från Sjögestad år 1820. Senare utfattig, boende i en jordkula i Tallmoskogen. Död 4 juli 1832, således 57 år gammal.
LEVNADSÖDET.
Ännu idag kan man se resterna av "Faluns" stenstuga på "Faluns fälla" som ligger på Tallemons ägor. Den stugan har en historia som är egendomligare än de flesta stugors historia. Bror på Lotten, dvs småbrukare Bror Norling på Gräskullalotten har berättat vad han har hört av sin morfar som var född 1817.
När Norlings morfar var pojke fick han ofta en liten extraförtjänst genom att visa folk vägen till stugan där Falun hade bott. Falun hade blivit osams med sina syskon och brutit ut sin arvedel i Päpplinge. Han byggde sin stuga med berget ena väggen, de tre övriga väggarna byggde han av sten som han samlade i skogen. Han bodde tillsammans med en ko och en märr, kon i ena hörnet märren i det andra och Falun själv i det tredje. I fjärde hörnet kunde ingen bo ty där var dörren. Taket var av ris och torv. Ingen eldstad hade Falun i stugan utan han nöjde sig med värmen från sina rumskamrater. Men för matlagning hade han en eldstad utanför. Falun körde i par med kon och märren. Till tröskloge hade han berget ovanför stugan. Det var något egendomligt med Falun.
Men vad?
På 1880-talet raserades stugan av främmande skogsarbetare som trodde att det fanns en skatt gömd i väggarna.
Så långt enligt ett gammalt tidningsurklipp.
I boken "Bygdehistoria över Sya socken", som hembygdsföreningen gav ut 1983 kan man läsa följande om "Falun":
Han kom från Västerlösa till Päpplinge för att hälsa på sin syster som var gift med en Päpplingebo. Svågern hade lovat att skaffa honom en bostad. Han räknade också med att gifta sig. Den bostad som erbjöds var emelleritd oacceptabel. Flickan vägrade att flytta in och sa upp bekantskapen. Det blev för mycket för mannen. Besviken drog han till Falön och inredde sin bostad i en grotta. Falön var bybornas benämning på en öppen plats i skogen, tidigare härjad av skogsbrand. Här levde han sitt liv i 12 år. (Falön är inget specialuttryck för Syabor, ordet återfinns i Svenska Akademins ordbok).
Han som bosatte sig i skogen var för ortsborna tämligen okänd. Han fick därför namn efter boplatsen. Vi senare tiders ortsbor har väl trott att mannen givit namn åt grottan i skogen, men så var alltså inte fallet.
PLATSEN SOM DEN ÄR IDAG.
Mossa och växtlighet döljer det mesta men det är så det ser ut idag.
Den i våra ögon specielle Peter ordnade året runt vatten genom att gräva sig en källa. Det syns inte så mycket av den, men vet man var man ska leta så är den lätt att hitta. Men ramla inte i, för den är fortfarande mer än en meter djup, stensatt och vattenfylld.
Han "byggde" också ett uthus. Detta bestod av en samling stenar som han baxat ihop som väggar. En naturlig bergvägg på platsen utnyttjade han. Taket kan man misstänka att han gjort av stockar och annat från omgivningarna.