Överfall i Sya
Det hände inte i går precis. Det slagsmål som här refereras så utförligt och med sådan inlevelse, utspelade sig alldeles i början av 1920-talet, beskriver rättegången mot Hans Möller, en av Möllerspöjka, som äldre Syabor kanske minns.
Tinget i Sya flyttades till Mjölby 1925. Hans Möller föddes 1899 och benämns "yngling", så händelsen bör ha utspelats alldeles i början av 1920-talet. Ovanstående referat har skrivits av från en tidningsartikel i förmodligen Östgöten eller Corren.
Att artikeln är så omfattande kan med viss säkerhet förklaras med att journalisterna, "notisjägarna", fick betalt per textrad.
Så här lydde tidningsartikeln:
Misshandeln av fjärdingsmannen i Sya.
------
Våldsverkaren inför rätta i går.
------
Nekar i det längsta, men erkänner till sist.
Som bekant, ägde den 28 mars i år ett överfall rum i Sya, då fjärdingsmannen A.G. Eklund blev antastad av tre bröder och tilldelad slag och sparkar. Denna misshandelshistoria fick i går sitt efterspel vid Syatinget, dit landsfiskal Ljungblom instämt en av bröderna, hemma-sonen Hans Otto Möller i Nybble. I affären hade varit invecklade även Axel Fridol och Olof Sixten Möller, men åklagaren hade icke mot deras nekande ansett sig kunna göra sak mot dem.
Upprinnelsen till det hela hade skett på så vis, att då bröderna Möller arbetade vid sågen i Brackstad, hade deras skatter blivit uttagna genom införsel i lön av fjärdingsmannen i Östra Tollstad. Bröderna trodde att detta skedde på fjärdingsman Eklunds initiativ och närde därför hat till denne. När så en gång Axel Fridolf besökt Eklund för att tala med honom om skatten, hade denne kallat den förstnämnde för drummel. På kvällen den 28 mars, då Eklund varit på besök hos en lantbrukare Palmborg och befann sig på väg hem samt vikit in på järnvägslinjen, hade bröderna Möller kommit efter honom. Utan något särskilt resone-mang hade Hans tilldelat Eklund flera slag i huvudet, så att blånader uppstått, samt - sedan Eklund fallit omkull - sparkat honom på benen.
Vid polisförhöret hade Hans medgivit, att han tilldelat Eklund tre slag och flera sparkar. Inför domarebordet uppträdde ynglingen till en början nonchalant och smågrinande, och fick sig därför en skrapa av rättens ordförande, e.o. Hovrättsnotarien Torsten Gullström. Sedan insinuerade han att landsfiskalens förhörsprotokoll var oriktigt avfattat och medgav endast att han tilldelat Eklund ett slag. Bröderna hindrade honom nämligen från att utdela flera. Men han sträckte dock sitt erkännande dithän, att han även givit hon en spark. Nu är det bäst att ni medger alltsammans , sade domaren. – Nå berätta nu hur det gick till!
Det står i skrefta, svarade Hans och lade en skrivelse på bordet. I denna skrivelse medgav han att han i hastigt mod tilldelat Eklund ett slag, men denne hade på intet sätt visat, att han var stadd i tjänsteutövning. Förresten hade Eklund slagit igen. Ni har bestämt varit hos en advokat och fått den här skrivelsen uppsatt? Undrade domaren.
Ja.
Vilken advokat?
Advokat Gustafsson i Linköping.
Jaså. Men här är det bäst att ni talar sanningsenligt, "hur har allt gått till" menade domaren och anställde därefter ett så grundligt förhör med den stackars Hans, att denne till slut måste erkänna, att han gett Eklund flera slag och sparkar, så att blånad och ömhet uppstått. Orsaken var, att Eklund "talat obeskedligt" med brodern Axel Fridolf, när denne besökt honom för att resonera om skatteindrivningen.
Eklund, som var tillstädes såsom målsägare, bekräftade, att han, sedan Axel Fridolf under nämnda besök stått och resonerat en halvtimme och varit oförskämd, sagt till honom "vet hut drummel, och gå hem till sig". Vid överfallet hade E inte slagit igen, utan endast höjt handen för att värna sig. På domarnes uppmaning återtog Hans den av advokat Gustafsson uppsatta skrivelsen och stoppade den i fickan.
Den där skrivelsen har kostat er vackra slantar alldeles i onödan, konstaterade domaren. Svaranden berättade under förhörets fortsättning, att han och de två andra bröderna varit och hälsat på en fjärde bror, som var i tjänst hos ovannämnda Palmborg. På återvägen hade de vid järnvägsövergången vid Hydinge observerat Eklund, som kom från samma håll, efter dem, men som vek av in på banan. De hade då vänt och gått efter E. för att tala med honom och be honom ta tillbaka order "drummel". Om han gjorde det, skulle han slippa smörj, annars inte. Men hårt ansatt av domaren erkände Hans till sist, att överfallet icke berott på tillmälet "drummel" utan det hade sin grund i Eklunds sysslande med skattsedlarna. Slutligen erkände han att han ämnade klå upp Eklund oavsett om denne tog tillbaka "drummel" eller ej.
Vittensförhör anställdes nu med lantbrukare Palmborgs son, Anders Martin Palmborg, varunder svaranden fick lämna rättegångssalen. Vittnet berättade att han en gång hört bröderna Möller säga: "Han behöver smörj".
…......
Avslutningen på artikeln saknas tyvärr.